Tankar...

Jag förundras över hur fantastisk hunden är. Den hjälper oss människor på ett otal olika sätt.
En del letar minor, människor, knark, lik, sprängämnen, mögel eller cancer.
Andra hjälper handikappade människor att få en fungerande vardag, eller hjälper sin husse/matte med att tala om att ett epilepsianfall är på gång. Det finns också terapihundar som bara genom att vara underbara och sociala hjälper gamla och sjuka finna mening i livet.

Jag börjar alltid gråta när jag ser bevis på hundens enorma kapacitet.
Det går rakt in i hjärtat på mig.

Lillan och jag brukar titta på "Bulldogg" på SVT. Man kan tycka vad man vill om programmet och de blinkande ljusen och applåderna som skrämmer hundarna halvt från vettet, men när "dejten" med den lilla människan visas i slutet, grinar jag alltid. Ett litet barn får sin högsta dröm uppfylld, en hel dag tillsammans med en snäll hund.
Jag känner igen mig i den längtan barnen känner. En hundtokig människa är alltid en hundtokig människa, det går inte att ta bort.
Man tänker och känner hund hela tiden.

En hund kan genom att bara vara göra hur mycket gott som helst.
Tindra är min välgörare i hundvärlden.
Hon har genom att "bara vara" fått mig att lära mig enormt mycket. Jag har lärt känna massa trevligt folk jag aldrig skulle träffat annars. Jag har lärt mig om inlärning, både min egen och hundars, jag har fått mycket frisk luft, många mil i fotsulorna, många myskvällar, korvgrillningar, läger, bad, ja tänk vad mycket jag hade missat om inte hon kommit till mig för snart 10 år sen.

Jag brukar uppmuntra folk som har tid att skaffa hund.
Ibland får jag höra: - Jag blir så låst då.
Låst?
Jag fattar faktiskt inte vad de menar?
Fri menar de väl ialla fall?