Vad jag älskar våren! Härliga, lagom varma, ljusa kvällar som man har massor av tid och energi att umgås och träna.
Efter Cesar-showen försöker jag tänka på mina fel och brister och känner en förbättring i Tindras attityd mot mig. Det känns skönt att det funkar, gäller bara att jag lägger manken till och anstränger mig. Men jag faller lätt tillbaka i "gullegull"-träsket och pratar alldeles för mycket med henne. Inte konstigt att hunden stänger öronen till slut...vem orkar lyssna på den där tjatiga tanten?
Något jag inte gillar med våren i år är Tindars enormt jobbiga fällning! Varje fällning blir allt jobbigare. Hur mycket hår finns det på den där hundkroppen egentligen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar