En hund och en katt och deras vardag tillsammans med en djurtokig matte

fredag 27 maj 2011

Spårhelg- Bildbomb!

Min syster och jag träffades på lördagen och åt lunch, sen följde ett hektiskt schema.
Alla hundar fick spår utlagda efter sin förmåga och nivå, syrran och jag gick säkert 1 mil sammanlagt innan vi la oss den kvällen.

De spårsugna hundarna var:

Lissi och Sina, d/s gårdshundar.
Lissi är duktig men behöver utmanas.
Sina är ointresserad av att spåra utlagda spår, naturliga viltspår följs däremot med glädje.

Tindra, labrador, rutinerad spårgalning som behöver utmanas rejält!

Först ut var Sina.


Roligt att få göra något med matte, men vad?



Jo, för att få upp intresset för spåret hade en pipleksak inhandlats, för såna är hon GALEN i. Det måste utnyttjas!


Syster fick stå med Sina uppkopplad medan jag pipandes drog leksaken utom synhåll för henne. Hon fick sedan gå hem medan jag gick ett släpspår ca 75 meter. Vi visste inte om hon skulle spåra eller inte så vi ville inte göra för långt. Pipen bands fast i ett träd vid slutet.




När vi lagt ut spår åt Lissi och Tindra också (berättar mer om dem längre ner), så tog vi en välbehövlig fika, och sen var det dags för oss att se om Sina skulle spåra eller inte.


Faktiskt så var hon betydligt mer intresserad av att använda nosen än tidigare. Hon hade inte glömt pipen och började försiktigt arbeta sig framåt i spåret.



Ibland försvann hon nästan i blåbärsriset, men spåret gav hon inte upp.



När hon till sist hittade pipen blev hon så glad!


Syrran lekte med pipen och Sina. Belöning i form av lek istället för godis passar henne mycket bättre. Alla hundar är ju olika.



Men efter leken tog vi bort pipen. Den får hon ha som motivation när hon behöver triggas igång.


Så kul att se hur lyckad spårningen blev och lillan kunde ju faktiskt! Hon ville mer mer mer!



Sen var det Lissis tur. Hon har spårat viltspår en del, men inte så långa spår. Framförallt behövde syrran träna på att gå spår som hon inte lagt själv.


Jag hade lagt ca 300 meter med klöv och blod och vinklar, ville inte börja för långt. Bättre att lyckas i början och öka på senare.



Lissi är extremt spårnoga. Nosen i backen och en djup konsentration. Gick i princip helt i mina fotsteg. Riktigt roligt att se!


Dagen efter fick hon ett kortare spår, men som legat över natten i 12 timmar. Inga problem där heller. Hon behöver bara lite mängdträning, och gå lite längre spår, så borde anlagsprovet vara kirrat.



Älgklöven var nästan lika stor som Lissi.



Sen var det äntligen Tindras tur! Spåret var ca 1 km långt, personspår av syrran och hade legat i 3 timmar.


Tindra var taggad!




...och så var hon iväg!


Efter att ha sett Lissis perfekta spårnoggrannhet, kände jag att Tindra spårade på ett helt annat sätt. Hon är väldigt yvig i sitt spårande. Det är nog därför hon missar pinnar och så. Hon kommer framåt, men det är ett väldigt flackande, även på raksträckor.




Hon blir väldigt lätt för ivrig, vill nästan för mycket, checkar av andra spår på sidan av för att ha 100 % koll på att hon verkligen är rätt.











Men fram till slutet kom vi ialla fall, trötta och nöjda! Det är andra gången hon spårar så här långt spår, men det gick hyfsat bra och hon gav inte upp och sökte stöd en enda gång. Fast en gång gick hon av spåret ganska långt, och vi vet inte varför. Kanske gick spåret tillbaka lite längre bort? Vi ledde henne tillbaka, och hon tog upp spåret igen utan tvekan.



Dagen efter fick Tindra ett personspår till efter syrran som legat över natten, 12 timmar, ca 400 meter. Hon markerade inga pinnar, men tog sig fram och man märkte ingen skillnad från det tidigare spåret. Så Tindras utmaning den här helgen blev ett extra långt spår och ett spår med extra lång liggtid. Båda får hon godkänt på!


På kvällen åkte vi till sjön för att bada. Det var bara Tindra som badade. Gårdshundarna är lite finare av sig och tittade undrande på Tins när hon plöjde som en flodhäst genom vassen för att hämta dummien.

Vi människor badade varmt utomhusbubbelbad i stället. Helt underbart! Våra fötter värkte efter allt gående under dagen men det var det värt!


Tindra låg och snarkade bredvid min säng. Ett skönt ljud att höra från En väldigt trött hund!




Innan vi gick och la oss la vi ut morgondagens spår till Lissi och Tindra.



En nöjd och glad Tins som klarat utmaningarna med glans!


God natt!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar