När jag la spåret gick jag vilse, och sista biten av spåret var mitt mål bara att hitta tillbaka till stigen som jag visste skulle finnas till höger om mig, men som aldrig dök upp. Därför blev det bara 3 pinnar utlagda, glömde lägga ut flera, var så nervös att inte hitta tillbaka till bilen där Tindra satt inlåst och väntade. Efter 20 minuter i spåret hittade jag äntligen stigen tillbaka.
Spåret gick över hyggen fyllda med ris, en bäck och en stig, och var ganska krokigt.
Visste inte om Tindra skulle fixa det, men tänkte att jag försöker. Vi kan ju inte mer än gå vilse tillsammans...
Påsläppet gick bra, och det är det viktigaste, att hon får en tydlig start och fäster ordentligt i spåret. Hon gick ganska långsamt, lite oengagerat, men ändå plikttroget. Hon lunkade på, och jag kände igen mig på flera ställen, så jag visste att hon var på rätt spår.
Hon gick som en klocka!
Tog alla 3 pinnarna och markerade de tydligt! Jag kände mig så stolt och glad över henne.
Nu är löpet helt borta och hon är inte skendräktig. Skönt. Så snart blir det prov!
Spåret fick bara ligga i en timme, vi tog en promenad under tiden. Kanske var det därför det gick så bra?
Jag har funderat mycket över hur jag ska släppa på henne för att få henne att gå i spåret och inte slå så mycket i början. Att hon inte ska vara så het och välrastad är nog en bra början...
Spåret var lätt som en plätt!Kom igen, utmana mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar