Åkte tillbaka till samma ställe som förra gången, men gick in lite högre upp mot ett berg där det inte var så risigt. La ett ca 600 m långt spår som fick ligga 2 timmar.
Vi gick vilse under promenaden den här gången, vad har hänt med mitt lokalsinne egentligen? På två timmar kommer man väl nästan en mil? Vi var ganska trötta både Tins och jag när vi äntligen hittade tillbaka till bilen, men när jag tog i spårselen, vaknade tanten till liv. Hon är aldrig för trött för att spåra!
Men eftersom mitt lokalsinne OCH närminne verkar i det närmaste ha försvunnit kom jag inte ihåg vart jag börjat spåret (känns det igen?) så jag släppte Tindra i riktningen och hoppades att hon skulle plocka upp det, och det gjorde hon!
Så hon fick frispåra 100 meter och sen kopplade jag på spårselen och hon besvärades inte alls av avbrottet. Dock gick hon över två pinnar som hon borde tagit, men jag bryr mig inte om det så mycket eftersom det är viltspår vi tränar för i första hand och där är det ju ingenting i spåret.
Snart är vi tillbaka i våra gamla spårskogar där jag hittar! Längtar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar