Tindra har levt ett tråkigt liv de senaste veckorna.
Man ser på henne att det inte är favoritsysselsättningen att bli runtsläpad som ett bihang till en dockvagn, men snäll som hon är ställer hon upp ändå.
Man kan ju undra varifrån Lillan har fått idén om hunden måste gå bredvid vagnen...Hmmm...
För henne är nog hundens plats lika självklar som att man har blöja och napp med sig.
Jag har hållit Tindra så stilla jag bara kunnat under de här två veckorna.
Inga häftiga rörelser eller motion.
Och så, igår, togs stygnen bort och hon kan gå promenader som vanligt!
Jippi!
Hos veterinären vägde jag henne, både innan operationen och igår.
Det visade sig att hon gått ner 1,5 kg.
(30 kg innan, 28,5 kg efter)
Lilla skruttan, det är väl musklerna som förtvinat...
Den här bilden togs dagen innan operationen:
Och den här togs ikväll:
Hon känns väldigt pigg och alert och det känns så SKÖÖÖÖNT att den förbaskade livmodern är borta!
Det här är det enda som påminner om operationen, ett litet ärr på magen.
Ikväll var vi ute på en riktig promenad, fast i koppel eftersom hon ännu inte får spralla loss för mycket. Men Tins kunde inte låta bli att spralla lite ialla fall, det har ju kommit så mycket snö.
Och det är KUL!
Jag är så glad att min hund är tillbaka och verkar lika glad och galen som vanligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar