Tindras operation

Tindras operation har gått bra, men fortfarande är jag rädd för att det ska dyka upp komplikationer.
Såret har blött litegrann, och jag kämpar hårt för att hålla henne i stillhet (vilket skämt).

När jag hämtade Tindra från veterinären var hon helt drogad. Kunde knappt gå, viftade bara lite på svansen åt mig och stod sen helt still. Att se sin hund som i vanliga fall är en hoppetossa, galenpanna och bulldozer bara stå still gjorde så ont. Jag grinade hela vägen hem i bilen.
Även dagen efter var hon påverkad. Hon kissade på sig och låg och gnällde (antagligen hade hon ont). Jag tog en semesterdag och stannade hemma, låg på en madrass med henne hela dagen.
Känslan av att Tindra inom några år faktiskt kommer att lämna mig kom väldigt mycket närmare. Och det gjorde fruktansvärt ont.

Jag ringde Tindras uppfödare Birgitta som jobbar på veterinärklinik och hon tröstade mig och fick mig att känna mig hoppfullare att detta skulle gå bra. Tack för stödet!

Men sen blev Tindra piggare, och piggare.
Nu är hon understimulerad och jättepigg, men såret har fortfarande inte läkt och hon ska hållas i stillhet i två veckor. Bara korta kisspromenader och tratt inomhus. Jag riskerar ingenting även om jag tycker väldigt synd om henne när hon ligger och tittar med sina bruna ögon på mig, hoppfull när jag närmar mig ytterdörren och sen besviken när jag säger åt henne att stanna.