Tindra fortsätter att leva sitt liv i tratt och med korta små kissrundor. Hennes sår läker, men jag vågar ännu inte känna att allt är hundra procent i hamn. Därför är jag överdrivet försiktig med motion och rörelse för Tindra.
Hemskt tråkigt.
Även för mig. Även om jag är sjuk just nu, så längtar jag efter att få komma ut och promenera ordentligt snart.
Livsstilen med hund är något som passar mig och som jag levt med hela livet. Det är först nu när det inte är som det brukar som jag märker hur mycket tid jag tillbringar gåendes promenader.
Tur att det bara är temporärt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar