Hmm, vad ska jag hitta på nu?

Nu är äntligen familjen samlad igen! Alla på samma ställe!
Flytten är överstökad och vi har fått 100 stora kvadratmetrar att husera på. Ändå sover vi alla i det minsta sovrummet, känns tryggare och mer vant så...:-)
Hulda tog flytten med sin vanliga coola ro.
- Jasså, bor jag här nu? Okej!
Hon har undersökt alla utrymmen i huset (diskmaskinen, skafferiet, alla kökslådor ) och blivit inlåst på vinden av misstag. Hon är så snabb och nyfiken! Men tack vare att hon jamar när man ropar kunde vi lokalisera henne. Men hon är inte så vidare berörd av sina äventyr. Gör bara nästa bus. Hon är en väldigt speciell katt!

I går gjorde jag ett utmanande spår till Tindra för att se var vi är någonstans spårmässigt, men det blev lite för svårt för henne. Jag la ett personspår i ett område där jag vet att det går mycket folk.
Spåret var långt, hade legat i nästan fem timmar, och när jag la det mötte jag en kvinna med hund som gick i mitt spår. Men man måste utmana och pröva, annars kan man inte bli bättre.
Tindra blev lite trött i huvudet av alla dofter och spår, och hon bytte spår några gånger och jag fick sätta tillbaka henne på rätt spår. Men som alltid så är det inget fel på hennes drivkraft att spåra. Hon ger inte upp fast hon är jättetrött. De pinnar som hon hittde markerade hon VÄLDIGT tydligt. Vittrade in dem fast hon gått över dem och tog de sedan i munnen och kom till mig. Tuggandet är definitivt borta! Känns bra!

Varje dag går vi en morgonpromenad och Hulda hänger med. Många ler när de ser den lilla svarta pantern som springer bredvid oss. Hon är så söt, lilla Hulda.