Efter någon vecka utan tratt började benet svullna upp och vi fick åka in igen. Benet var fullt med var och det blev operation igen.
Nu är vi inne på tredje veckan med tratt och Purris och jag har för länge sen tröttnat på den här cirkusen. Men hur förklarar man för en katt att det är för hennes eget bästa?
Vid rengöring av såren morrar och fräser hon. Det gör väl ont, men hon gillar inte heller att bli fasthållen. Hennes stubin är riktigt kort nu, hon är riktigt missnöjd över tillvaron. Inte får hon gå ut heller...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar