Äntligen blev det tid och ork till en riktig långpromenad i skogen. Det är konstigt vilken helande och lugnande kraft som finns ute bland träden.
Jag var hos ett medium en gång som sa att jag skulle fylla på med energi ute i skogen. Så här är jag nu. Och alla tyngder är borta!
Toxic stormtrivs också i skogen. Hon har blivit en riktig doftare, precis som Tindra! Jag ser direkt på henne om ett djur varit i närheten, då står hon och vädrar i vinden. Hon som inte visste att hon hade en nos förut! Det är så skönt att hon inte drar efter doften, hon nöjer sig med att konstatera att de varit där, sen följer hon mig.
Hon är en riktig mattegris. Inte så praktiskt alla gånger. Jag som aldrig varit med om följsammare hund blir så förvånad när hon helt struntar eller ignorerar andras kommandon. När Lillan eller min mamma ska kalla in och Toxan bara står och glor och inte alls tänker komma!
När Tindra skulle göra något och inte ville, visade hon det tydligt. Hon var ärlig med sin olydnad!
Toxic har det här "bordercollie-smyget" och myglar mycket mer. Lillan gjorde mig uppmärksam på att Toxic flyttade fram rumpan några steg när jag lämnat henne på ett "stanna kvar". Något jag aldrig sett eftersom jag har haft ryggen åt henne då. För när jag vänt mig om har hon suttit så fint! Jag har inte sett förflyttningen eftersom den varit så liten och hemlig. Mygel-Toxic!
Om Tindra snodde mat gjorde hon det direkt och gärna ur handen. Toxic väntar tills man lämnat rummet eller åkt hemifrån. Då har både pepparkakshus och nybakta frallor mystiskt försvunnit!
Men hon är rolig och charmig! Det slog mig att vi om några månader haft henne i 3 år!!! Vart har tiden tagit vägen?
Min lilla räkan-bebis!💗