Sen Toxic blev själv har hon vuxit och blommat ut, blev tvungen att fylla det enorma tomrum som Tindra lämnade efter sig.
Hon blir bara bättre och bättre ju längre tiden går.
Jag saknar Tindra, ibland mer än jag trodde var möjligt, men jag överlever ändå på något sätt. Livet blir aldrig detsamma, bara annorlunda. Inte sämre eller bättre, bara nytt. Det jobbiga bleknar och de fina minnena träder fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar