Katten, hunden och bebis är bundisar.
Att få växa upp med djur ger så mycket.
De finns där oavsett vad som händer.
Trogna.
Lojala.
Till min stora glädje är bebis lika intresserad av djur som jag var när jag var liten.
Vid 3 års ålder lånade jag hundböcker på biblioteket som mamma fick läsa för mig.
Vid 5 års ålder började jag tjata på en egen hund.
Vid 8 års ålder fick jag min efterlängtade hund!
Intresset för hundar har aldrig mattats av, tvärt om, jag är mer intresserad än någonsin.
Att bebis sitter och bläddrar i mitt stora hundlexikon och pekar på bilderna och säger "voff" tycker jag är fantastiskt roligt!
Hundgalenskapen kanske gått i arv?
Jag håller tummarna.
Purran tycker att Bebis är hennes. Om Bebis skriker kommer Purran farande för att kolla läget.
Hon är verkligen omtänksam och urgullig.
För att vara katt.
Purran sitter gärna i barnstolen.-Men var är käket? Så dålig service på det här stället.
Bebis har fått åka pulka efter Tindra som varit jätteduktig på att dra. Mina pärlor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar